572KM OCH 10 TIMMAR UNDER SKÄRMEN

Efter att ha flugit längre och längre började Roy inse att drömflyget på 500km kanske skulle gå att förverkliga. Här är hans spännande berättelse!

”Varför? – Jo, för att det går😊” brukar jag säga. Och det stämmer bra för mig.

Har flugit Paramotor (PM) i 5 år. Började som många andra med min studentlicens och direkt därefter PM kursen. Kommer fortfarande ihåg mitt första PM flyg på Ravlunda i Skåne. Känslan var obeskrivlig. Jag var såld på sporten.

Jag bor på en ö i Mälaren som heter Adelsö. Jag har turen att ha fältet där jag startar bredvid garaget. Det gör att det blir många spontanflyg. Slipper långa transporter till/från fältet. Det gäller att passa på när det är lugnt och vindstilla. Efter ett tag insåg jag att en PM är mer än bara en propeller på ryggen. Det är ju faktiskt en flygfarkost och vi är ju piloter. Så jag började flyga längre och längre. Det enda som begränsade mig var mängden bensin. Det löste jag genom att planera flygen med landningar där det finns en mack. Bara att blanda i olja och fylla på tanken. Då kan man ju passa på att köpa en korv och en dricka. Eller också hängde jag på några extra dunkar på selen. Det gav en känsla av frihet att kunna planera och genomför längre flyg och se mer av vårt vackra land. Ibland var jag borta en hel dag och gjort ett par stopp på vägen. Det blev många timmar i luften de första åren.

För ett halvår sedan tog jag steget att köpa en trike. Alltså en PM med 3 hjul. Detta gjorde jag för att jag ville få möjlighet att ta upp familjen, kompisar och bekanta i luften. Jag tog PM-Tanden cert och började flyga allt mer med triken. Alla jag tagit med upp är helt sålda och gillar verkligen upplevelsen och känslan. Känns kul att dela med sig.

Triken har dubbla 17-literstankar och då kan jag vara uppe cirka 6 timmar i luften. Det gav mig ännu större möjligheter att komma riktigt långt. När jag flyger trike har jag en tandemskärm som är på 31m².  Jag måste ha detta för att vikten annars överstiger vad en vanlig skärm klarar av. Min skärm klarar 400kg mot vanliga som ligger på max 190kg. Eftersom det är en tandemskärm är den inte lika snabb som skärmar för vanlig PM vilket begränsar mig.  Med en hastighet på cirka 50km/h vindstilla ger detta teoretiskt 30mil på full tank. Då kommer man riktigt långt, det tar bara tid. Jag har alltid haft som mål att komma tillbaka till samma punkt som jag startar. Det gör det hela lite klurigare och man måste ta hänsyn till fler faktorer. Det gäller att hålla koll på vindarna och hur dom utvecklar sig under dagen. Det är ju synd om man får stånka i motvind och inte komma hem igen, speciellt när jag bor på en ö. Det blir långt att åka bil och hämta om jag inte kommer ända hem.

Det gick toppen, allt funkade som planerat. Då fanns det inget tekniskt som stoppade mig från ett drömflyg

Ofta flyger jag på ställen jag aldrig varit på och då gäller det att ALLTID ha en plats man kan nödlanda på om något skiter sig. En åker, fotbollsplan eller annan plan yta. Om man nu skall landa vill man även att detta skall vara nära en farbar väg. Vill ju inte dimpa ner i en dunge i skogen. Det gör det hela mer utmanande och man måste hela tiden ändra planerna. Vid längre flyg måste jag även ta hänsyn till kontrollzoner och begränsande luftrum. Jag flyger därför alltid med dubbla instrument med inbyggd GPS och aktuella kartor över luftrummet.

När jag köpte Triken prövade jag på skoj om jag kunde få med mig extra tankar i framsitsen. Triken är nämligen tvåsitsig. Jag fick plats med 2st 20-litersdunkar. Alltså ytterligare 40 liter, det ger totalt 75 liter. Då började tanken på om det överhuvudtaget gick att genomföra. Jag gjorde en del testflyg på 4 och 6 timmar för att se om det gick att suga bensin från de extra tankarna. Det gick toppen, allt funkade som planerat. Då fanns det inget tekniskt som stoppade mig från ett drömflyg. Med 75 liter och en förbrukning på 7l/h skulle jag kunna vara uppe i 10 timmar. Och jag fantiserade om drömgränsen 500km….

Måndag kväll den 19 april kollade jag prognoserna och allt stämde. Trodde inte det var sant. Vindarna var optimala och jag började planera ett flyg på 500km. Kollade vinden på olika höjd. För att komplicera allt ytterligare ville jag flyga i en godkänd FAI triangel. Detta är mycket svårare än att bara flyga fram och tillbaka. Man måste flya en triangel där kortaste benet inte få vara under 28% av den totala triangeln. På morgonen skulle jag ha östliga vindar som sedan skulle vrida lite mot norr. Det betyder motvind tillbaka till Adelsö/Stockholm.

Med de aktuella förutsättningarna bestämde jag mig för att börja mot Hallsberg och sedan norrut till Hofors. Avsluta söderut mot Stockholm och sista benet mot Adelsö. Skulle säkert kunna göra en mer optimal planering om det inte var för alla kontrollzoner jag inte får flyga i. Jag flyger bara i G-luft, alltså okontrollerat luftrum. På kvällen började jag förbereda allt och lastade fullt med bensin. Laddade alla instrument och Power bank. Packade en liten väska med verktyg och reservdelar om något skulle gå snett. Den natten sov jag oroligt och drömde flyg …

På morgonen 20 april såg allt toppen ut. Prognoserna höll i sig och allt var klart för flyget jag drömt om så länge. Åt en lättare frukost och packade lite godsaker till resan. Såg till att tömma det som gick att tömma. Det är sparsamt med toaletter i triken. Öppnade garaget, backade ut triken och hängde på skärmen på sidan. Taxade från garaget till ängen där jag startade. Gjorde allt klart, klädde på mig alla kläder, lade ut skärmen, på med alla instrument. Klämde ned mig i sätet, det är lite trängt med alla kläder och den extra bensinen. Klockan var strax efter 8, fåglarna kvittrade allt kändes toppen. En svag motvind skulle hjälpa till att förkorta startsträckan med åtminstone några meter. Startade motorn och varmkörde en extra gång, bara för att vara på den säkra sidan. Kollade motortemperaturen och det såg bra ut. Nu fanns det ingen återvändo. Tog ett djupt andetag och sedan full gas. Triken började rulla, skärmen kom upp fint som vi jobbat på så många gånger. En snabb titt till höger och vänster för att kolla att allt såg bra ut. Fullastad med allt fick Polinin verkligen jobba för att få upp kärran i luften. Totalt 265kg med allt inkluderat. Efter cirka 30meter var vi i luften och resan hade börjat. Nu var det bara pannben i 10 timmar!

Nu började solen göra sitt och det var väldigt hoppigt ibland. Stig och sjunk på 6-7m/s. Upp och ner som en bergochdalbana

Väl uppe kollade jag att allt verkade bra och styrde mot Hallsberg. Hade en härlig medvind så jag snittade en bit över 80km/h. Letade bästa höjd. Runt 500 kändes bra. Det var lugnt i luften och resan var riktigt behagligt. Trimmade ut för fullt för att få maximal fart. Efter några timmar och härlig utsikt var jag framme i Hallsberg och då började jag inse att detta verkligen kan fungera. Dags att styra norrut på min resa. Benet mot Hofors gick i makliga 50-60km/h. Även här med gynnsamma vindar och lugnt i luften. Här flög jag lite högre, var uppe på 1200 meter och njöt av utsikten. Nu började även solen värma och det var inte lika kallt längre. Även om det var runt 0 grader på 1200m Överföringen av bensin mellan de olika tankarna gick toppen och motorn spann som en katt. Allt var toppenkul. Hade tid att kolla FB och göra lite inlägg gällande mitt flyg. Alltid kul att vara uppdaterad. Väl uppe i Hofors, där det fortfarande låg snö på vissa ställen, var det dags att vända för sista benet tillbaka. Flög lite extra långt norrut för att få lite extra kilometer, och vände när jag passerat bruket. Nu började det bli riktigt segt att sitta i selen, lite stel i ryggen och ont i benen. Nu var jag uppe i nästan 6h och hade passerat mitt PB. Jag hade planerat för lite motvind mot Stockholm. För att det inte skulle trycka för mycket i blåsan hade jag medvetet varit sparsam med drickandet. Det fungerade förvånansvärt bra. Annars brukar trängande behov i blåsan vara det största problemet. Knaprade på mitt medhavda godis och åt en banan. Frukostmackan min sambo gjort ordning var slut för ett par timmar sedan. Bananer är inte lätt att skala med tjocka vantar.

Testade olika höjder för att hitta optimala förhållanden. Hittade lämplig höjd på cirka 300m, det blåste mer på höjd. Snittade mellan 30-50km/h. Nu började solen göra sitt och det var väldigt hoppigt ibland. Stig och sjunk på 6-7m/s. Upp och ner som en bergochdalbana. Skärmen gjorde sitt och jobbade på bra, inte ett enda inslag på hela resan. Kändes väldigt tryggt. Det är väldigt mycket skog i dessa trakter. Fick verkligen anstränga mig för att hitta rakast lämpliga vägval med ändå ha en nödlandningsplats. Trixet var att planera detta och ändå hålla sig på en relativt låg höjd. Gick jag upp för högt minskade farten betänkligt. Närmade mig Uppsala kontrollzon och då började det bli mer befolkat och allt gick lättare. Jag kollade på loggen vid Bålsta insåg jag att jag var tvingen att ta en extra sväng in mot Stockholm för att få ihop mina 500km. Tog en tur mellan Arlanda och Bromma CTR in mot Rotebro. Vände sedan hemåt mot Adelsö. Kändes skönt när jag såg Adelsö ligga i Mälaren och njuta av solen och det vackra vädret. Nu låg inte målet långt bort och jag känner dessa trakter som min egen ficka.

När jag äntligen var hemma igen på Adelsö och passerade starten på 50m hade jag flugit cirka 540km enligt min GPS och logg. Jag hade då varit uppe 9h och 35min. Kändes onödigt att landa eftersom jag hade bensin kvar i tanken. Klart att jag skulle vara uppe 10h så jag körde på. Tog en extra tur runt Adelsö och njöt av det fina vädret som nu hade lugnat ner sig. Solen hade slutat värma upp marken i kombination med vatten runt Mälaren var det som smörluft. Vatten dödar termik. Ringde min sambo, Linda, som stod och väntade på mig vid landningen och meddelade att nu är jag äntligen på ingång. Landningen gick toppen och det kändes skönt med alla 3 hjulen på backen. Väl på marken hade jag totalt varit uppe 10 timmar och 2 minuter, och flugit 572km. Hade jag åkt rakt söderut hade jag varit i Polen. Alltså en bra bit över de 500km som var målet med min resa. Min sambo Linda kom fram med en ”landningsöl” och gratulerade mig till ett härligt flyg. Jag hade klarat det!

Väl på marken och hemma igen laddade jag ner loggen och blev lycklig med att FAI triangeln visade sig vara 504km. Jag hade alltså lyckats med mitt mål på en triangel på över 500km! Nuvarande rekord är på 303km, och bara det är en strålande bedrift. Men tyvärr kan flyget inte registreras som ett officiellt världsrekord; krävs tävlingslicens och en del annat för det. Men drömflyget är genomfört och jag är nöjd med det. Får väl flyga igen när all formalia är på plats 😉

Fakta