Stora beslut och spännande satsningar avhandlades under styrelsens arbetsvecka på Gotland i somras. Här djupdyker vi i en del av allt som diskuterades.
Varje år har Svenska Skärmflygförbundet (SSFF) en så kallad arbetsvecka, för att samla styrelsen – som annars är geografiskt långt ifrån varandra – och verkligen kunna arbeta fokuserat tillsammans.
— Långt tillbaka så var det meningen att vår styrelse skulle vara arvoderad, men så har det inte blivit. Arbetsveckan fungerar därför som lite uppmuntran till sittande styrelse, vilken åker i väg någonstans och kombinerar arbete med att ha roligt, säger Patrik Gårdmo, före detta ordförande och verksamhetschef för SSFF.
Han fortsätter:
— Normalt, när arbetsveckan hålls utomlands så flyger vi när termiken kommer igång mitt på dagen, äter när vi flugit färdigt och har möten ganska sent in på kvällarna.
På grund av den rådande pandemin hölls styrelsens arbetsvecka i Sverige den här gången, närmare bestämt på Suderby herrgård på Gotland. Som ett direkt resultat av det svenska vädret så blev det inte mycket flyga av, men desto mer upprullade ärmar och hårt jobb.
Under arbetsveckan utgår styrelsen vanligtvis ifrån en lång lista på ungefär sextio punkter med ärenden från tidigare styrelsemöten. Fjolåret var inget undantag.
— Vi brukar börja med att bubbla punkterna och ställa dem mot varandra, så att de allra viktigaste hamnar överst på listan. I regel hinner vi med att jobba igenom femton, möjligen tjugo stycken, och resten brukar sparas till nästa års lista, säger Patrik.
Problematik
Att få ihop en styrelse till SSFF är inte enkelt. Det krävs nämligen en hel del obetalt jobb från alla ledamöter och detta är något som de flesta i allmänhet inte är villiga att ställa upp på. Patrik betonar att det är synd, eftersom jobbet också ger stor utdelning.
— Det går åt massa energi, kraft och fritid. Man satsar mycket, men får också mycket tillbaka. Det är roligt att göra skillnad. Faktiskt är det så att vi måste ha en styrelse för att kunna vara i luften, säger han.
Hur menar du då? Varför är det så viktigt att ha ett eget förbund och inte bara vara en del av Flygsportförbundet?
— Flygsportförbundet har hand om själva idrottsdelen och SSFF de grundläggande förutsättningarna för att kunna fortsätta flyga på vårt sätt. Vi är experter på skärmflyg och kan föra diskussioner med Transportstyrelsen när det gäller regelverk, försäkringar, olyckor och annat. Vi har ju egentligen inte mycket gemensamt med de som till exempel håller på med modell- eller ballongflyg.
Trots att SSFF är bland de större grenförbunden inom Flygsportförbundet så krävs det mycket arbete för att hålla uppe medlemsantalet.
— Vi har cirka 1 300 medlemmar, men vi växer. Det är en av sakerna som vi jobbar väldigt hårt med. Skärmflyg är en fantastisk sport och det vill vi att människor ska få upp ögonen för. Vi behöver också vara ett visst antal medlemmar för att kunna hålla en god servicenivå från förbundets sida, säger Patrik.
Att växa är också bra sett till möjligheten att hitta nya eldsjälar till styrelsen och då kunna undvika jäviga situationer till fullo.
— Som det är nu är SSFF en ganska liten grupp och att då är det svårt att få ihop en kompetent styrelse där ingen har kommersiella intressen. Vi i styrelsen förstår problematiken med vår sammansättning och tog därför fram en struktur under arbetsveckan på Gotland, där var och en enades om att stiga ur diskussioner ifall man har ett egenintresse i frågan, säger Patrik.
Han lägger till:
— Vi kan självklart aldrig garantera att det inte förekommer jäv i styrelsen, men vi gör vårt bästa för att undvika detta.
Två påtagliga förändringar
Fram tills nu har SSFF försökt att synkronisera reglerna för friflyg och paramotor, men de senaste åren har man klart och tydligt sett att de båda formerna av skärmflyg gått åt varsitt håll.
— Eftersom det blir för mycket kompromisser om vi ska ha en röd tråd, så tog vi beslut om att friflyg och paramotor inte längre behöver harmonisera. Att ha samma krav på olika förutsättningar känns helt enkelt inte hållbart, förklarar Patrik.
Regelverken implementeras halvårsvis och kan från och med årsskiftet alltså variera mellan de olika grenarna.
Historiskt har SSFF även delat ut väldigt mycket dispenser, men Patrik berättar att det också är något som förbundet har tänkt till om.
— Vi vill inte hindra någon på något sätt, men problemet med dispenser är att de missas. För att undvika att det blir kaotiskt med undantag här och där, så har vi bestämt oss för att skärpa upp detta. Grunden är att vi inte godkänner några dispenser alls. Det ska finnas väldigt speciella omständigheter om det ska vara okej, säger han.
Hädanefter är det alltså viktigt att se till att uppfylla alla förkunskapskrav på till exempel instruktörsutbildningar – innan de ska påbörjas.
Digitalisering
Under arbetsveckan på Gotland presenterade även Jonas Rembratt, ordförande i Infokommittén, ett koncept om en ny app. Efter redogörelsen var hela styrelsen såld på idén att kunna förenkla flödet av information från och till förbundets medlemmar.
I nuläget kör SSFF med elevkort i pappersform. Dessa måste fyllas i för hand, signeras samt scannas av eleven och skickas in till kansliet. Kansliet i sin tur skickar då ut en kursutvärdering till deltagaren, som vid inlämnandet av denna får sin licens utfärdad.
— Det är en komplicerad och krävande process för alla inblandade. Med appen hoppas vi kunna förkorta denna och få loss timmar för kansliet, som kan nyttja den sparade tiden på annat sätt, säger Patrik.
Om appen blir verklighet, så ska den skapas på ett sådant sätt att den kan byggas ut allt eftersom. Planer på att appen ska fungera som en snabb informationskanal med utrymme för kommunikation mellan instruktörer och elever finns. Man tänker sig även att Cardskipper, programmet vilket hanterar licensbrickan, ska kunna inkluderas i den nya appen. Utöver detta vill man koppla på Hypoxia och då ha möjlighet att skicka push-meddelanden om nya artiklar.
— Styrelsen tror mycket på appen. Det enda som vi känner tveksamhet kring är underhållet i framtiden, med uppdateringar och sådant. Det görs inte av sig självt, förtydligar Patrik.
Förhoppningen är att ha betaversionen i gång redan den här säsongen.
(Redaktionens anmärkning: Efter intervjun med Patrik Gårdmo, så röstades förslaget om appen ned på årsmötet som hölls 21 mars.)
