Den skandinaviska XC-säsongen 2019 är över. I år är det tydligt att piloterna i Finland flugit betydligt längre än svenskarna och frågan är vad det beror på. I den här jämförelsen har jag bara tagit med flyg över 100 kilometer som många anser är gränsen för vad som anses vara en bra distans. I Finland gjordes 56 flyg över tio mil mot bara tre i Sverige. Elva av de finska distanserna var över både 200 och 300 kilometer. När man jämför de bägge länderna blir det tydligt att Finland har ett antal fördelar jämfört med Sverige när det gäller att flyga långt.
Text: Mika Pousi
Geografin
Södra Finland är bredare än södra och mellersta Sverige
vilket möjliggör distansflygning i nästan alla vindriktningar. Därtill krävs
det att det finns gott om vinschfält för att kunna optimera flygningen beroende
på väder och vind vilket Finland också har. När till exempel Jouni Makkonen
flög 379 kilometer från Kauhava till sydkusten hade han i stort sett maximerat
distansen. Men hade han startat aningens mer norrut från Ylivieska kanske han
hade kommit över 400 kilometer.
Även topografin är till fördel i Finland. Även om Finland saknar berg som
Tosseberg, Ålleberg finns det inte alls lika mycket vildmark som i exempelvis
runt Åre, utan befolkningen är utspridd och det finns gott om landningsplatser
och vägar med rimliga retrieve-möjligheter.
Många aktiva vinschfält
Finland har omkring tio vinschfält som är aktiva när det är bra flygväder. I Sverige är vinschningen mer begränsad – både logistiskt och geografiskt, i synnerhet beroende på luftrummen som begränsar flygningen i vissa vindriktningar.
Vanligen vinschar finnarna med bil eller fyrjhjuling via ett vändhjul. Vissa klubbar använder abroll men vinschar av den typ som finns i Sverige förekommer inte alls . En markant skillnad är att de finska XC-piloterna kan flyga alla dagar i veckan. Är det en bra prognos så tar många finnar ledigt oavsett vilken dag i veckan det är för att dra på distans. Under mina tre somrar i Sverige har jag inte hört talas om någon organiserad XC-vinschning på vardagar förutom med Falkenströms eWinch.
I Finland finns det dessutom inga förutbestämda vinschteam eller scheman utan alla kan köra vinschfordonen. Därför begränsas inte verksamheten om vissa nyckelpersoner inte är på plats.
Genomsnittslig releasehöjd i Finland varierar mellan 4-600
meter. Högre höjd gör det enklare att hitta termik för att komma iväg på
distans. Under årets XC-säsong i Sverige har mina medelhöjder vid release varit
306 meter med vanlig vinsch, 400 meter med abroll och 515 meter med eWinch. Vid
mina flyg i Finland i år har bilbogsering med vändhjul gett i genomsnitt 496
meter.
Vanligt att flyga
genom luftrum i Finland
TMA-flygning är vanligt i Finland och det finns en lång historik med
samarbete mellan flygledare och både skärm- och hängflygare. I princip alla
finska XC-piloter använder flygradio och kan kontakta flygledartornen om det är
nödvändigt för att kunna passera. Ibland kontaktas flygplatser i förväg för att
förvarna om att det kan dyka upp skärmflygare i TMA, vilket de flesta
flygplatser tillåter.
Skillnader i väder?
Om det finns skillnader i väder och klimat mellan Sverige och Finland är svårt att säga. Men vid liknande termikprognoser för de bägge länderna ger ofta Sverige sämre utdelning. Kan det bero på att det kommer torrare luft från Ryssland? Eller att det kommer fuktigare luft från Atlanten till Sverige. Vilken betydelse har Östersjön vid sydvästliga vindar?
En teori är att Finland – de tusen sjöarnas land – har en
helt annan temperaturkontrast på grund av alla vattendrag. Sjöar och åar brukar
ju vara bra triggers och kanske bidrar det till att termiken blir mer
tillförlitlig.
En bidragande faktor till att det blir så många och långa distanser i Finland är även attityden bland piloterna där de flesta vill börja flyga XC så fort som möjligt. I Sverige verkar det vara vanligare att fokusera på hangflygning eller att kurva innanför tratten.
I år har jag lyckats logga tre flyg över 100 kilometer, samtliga i Finland vid tre olika tillfällen under juni och juli. Finsk XC rules!
