I våras började handledare från Club Parapente Syd (CPS) att coacha nyutbildade piloter. Målet är att skapa en både roligare och tryggare träningsmiljö för de som precis gått klart sin grundkurs.

På många klubbar runt om i Sverige är det vardag för ovana friflygspiloter att mer eller mindre skaffa sig erfarenhet egen hand. Som ett resultat av detta ger många upp sporten. Jonas Rembratt, säkerhetsinformatör och styrelseledamot i CPS, fick en ingivelse när han besökte en skadad pilot på sjukhuset.

  • Han hade gjort sig väldigt illa. Jag pratade med honom och hans instruktör, om hur han hade hamnat där och han berättade då att han hade spenderat mycket tid själv.

Jonas Rembratt fortsätter:

  • Vi tappar en hel del nyblivna piloter på detta sätt; de lämnas åt sig själva och blir antingen skadade eller rädda. Det är ett bekymmer tycker jag.

Säkerhetsproblem och socialt utanförskap

Piloten som Jonas Rembratt träffade är ett exempel på hur farligt det kan vara att flyga ensam som gröngöling.

  • Då är man är ovan och kan inte riktigt kan avgöra om förutsättningarna är tillräckligt bra eller inte, säger Christian Westergren, friflygsinstruktör och styrelseledamot i SSFF.

Men att ta sig in i en inbiten krets av flygare och försöka bli en del av den, är i verkligheten rätt svårt. Nyckeln är att bjuda in till gemensamma träningsträffar, där nya aspiranter kan ställa frågor och ta del av den kompetens som mer rutinerade piloter besitter.

  • Då bildas det nya grupper och det blir en helt annan gemenskap, säger Jonas Rembratt.

Han påpekar att det också är en möjlighet för mentorerna att stötta de som kanske har lite onödigt dåligt självförtroende och bromsa de som har för bråttom.

Kan växa till något större

Jonas Rembratt och Christian Westerberg drog igång mentorprogram på CPS i mitten av maj i år och har sedan dess hållit i cirka tio pass under sommaren. Enligt dem har träningstillfällena var uppskattade och de hoppas nu att grupperna ska få lite eget liv – och bilda ringar på vattnet.

  • Vi vill bygga på med fler mentorer, som är aktiva och skapar tillfällen. Kanske kan även en eller två nybörjare tänka sig att ställa upp som handledare i framtiden, säger Jonas Rembratt.

Planer på att bilda ett mentorprogram för de som flyger paramotor inom CPS finns också. Utöver detta vill Jonas Rembratt och Christian Westergren uppmana andra klubbar att påbörja ett liknande arbete.

  • Skärmflygklubben Göteborg är en förebild för oss när det gäller detta. De har ett mentorsprogram och är fantastiskt duktiga på att bygga klubbkultur. I övrigt känner vi inte till någon klubb som erbjuder detta, delger de båda.

Jonas Rembratt flikar samtidigt in att det kan bero på att klubbar som använder sig av vinschning för de mesta ändå träffas i grupp, då denna metod kräver mer organisering. 

  • Men i klubbar som vår, där man flyger med hjälp av hang eller berg, är det jätteviktigt att få till en gemenskap, menar han.

Christian Westergren instämmer och skickar ett meddelande till alla inom Flygsverige:

  • Vad väntar ni på? Det här är så lätt och så värdefullt. Underskatta inte heller reklamvärdet – fler piloter är bra för oss alla.