Ett drömflyg!

Denna bild kommer från ett flyg som jag har drömt om länge. Det går hela vägen tillbaka till första gången jag kom i kontakt med skärmflygning, för ungefär 7 år sedan när jag såg en video på Youtube. Där en paramotorpilot från USA hade blivit ”fast” ovanför molnen, och jag tyckte det såg helt ofattbart häftigt ut. Jag började undersöka hur jag kunde uppnå samma sak och hittade en paramotorkurs i Stockholm hos Anders Eriksson på Backyard några månader senare.

Efter avslutad utbildning med endast en knäckt träpropeller har jag alltid funderat på att försöka göra ett liknande flyg, men förutsättningarna har aldrig blivit riktigt rätt. Ibland får man utrustnings/motorproblem, ibland är luftrummen i vägen, men oftast är det vädret som styr. Det är nämligen inte så lätt att hitta ett molntäcke som är tunt och ligger relativt lågt, som man också han hålla ett visst avstånd till när man stiger samt alltid ha visuell kontakt med marken så att man kan ta sig ner. Det måste ju även vara lagom vind inte bara för att kunna starta säkert men även på höjd. 

Under åren har flygningen har utökats med diverse friflygslicenser och efterföljande äventyr, men PM turen ovanför molnen blev fortfarande ogjord. Som Stockholmspilot har man det evigt betungande Arlanda TMA på 2000 fot, inte bara som ett lock på sina flyg utan även sina drömmar. Jag och flygkompisarna Mattias Sterner och Jonas Lindgren kom efter ett tag på ett kodnamn för denna nu gemensamma och till synes uppnåeliga dröm; ”Above The Clouds Heist”. Vi har lite nu och då gjort färder utom räckhåll för Arlandas klor men de har inte burit frukt. Likaså under alla flygträffar på olika håll i landet har det antingen varit för mycket eller för lite moln.

Ett speciellt nämnvärt försök var i slutet av denna sommar när vi var i Öregrund över en helg för att försöka utföra en ATC Heist (vi hade vid detta laget till och med en förkortning). Under färden dit hade två av våra motorer gått sönder, så vi hade bara 1 fungerande rigg kvar, men det såg ändå ut att kunna vara möjligt enligt prognos efter någon dag, så vi bestämde oss för att turas om att flyga. Vi väntade in vädret i två dagar och väl ute på fältet gjorde sig en förhoppningsfull Jonas sig redo för start, utvald som den första av oss att potentiellt lyckas med en ATC Heist, vilken ära! Med motorn på jämn tomgång tar Jonas några bestämda steg, får upp skärmen över huvudet och ger gas, men som taget ur en komedi stannar motorn. Jonas försöker igen, men samma sak. Övertygad om att det endast är ett temporärt tvåtakts-spöke prövar både jag och Mattias, men samma sak för oss, motorn som några timmar tidigare fungerat utmärkt dör nu vid gaspådrag. Efter några spontana justeringar av förgasaren inser vi att det är kört, och får se den perfekta prognosen bokstavligt talat segla förbi ovanför våra huvuden.

Under hösten lagar vi alla våra motorer och flyger vidare, dock utan att bjudas på några fler möjligheter av vädergudarna och 2019 avslutades som ännu ett år där drömmen blott gäckat oss. Det hela skulle dock förändras under vad som på pappret såg ut att vara ett helt rutinmässig flyg under början av 2020. Det var den 6e Januari och enligt prognos skulle vindarna tillåta flygning på morgonen. Jag tar mig ner till fältet i Viggbyholm och Jonas ansluter från luften efter att ha startat i Täby Kyrkby. Vi båda står startklara på fältet och blickar upp mot den nästan helt klara himlen där solen dock gömmer sig bakom en grupp moln högre upp. Solen väljer vid detta laget att slänga några uppmuntrande strålar i våra ansikten, och vi drar iväg, ovetandes om vad som komma skall. Efter att ha cirkulerat kring starten ett tag och börjat prata ihop oss om vad vi ska hitta på händer det som jag inte trodde var möjligt. Ett relativt tunt men ack så vackert molntäcke bildas i fjärran och börjar röra sig mot oss. Täcket visar sig ligga extremt lågt och vi gör bedömningen att vi förmodligen kommer kunna flyga en bit in över det och ändå bibehålla fri sikt till marken. Vi flyger närmare och jag fylls av en känsla som kan beskrivas som en blandning av upprymdhet, spänning och otrolig glädje, äntligen! Vi gjorde det!

Hela händelsen får mig att reflektera över faktumet att jag just i den stunden levde mina drömmar jag hade för 7 år sedan, visionen om hur det var att flyga paramotor hade besannats. Jag tänkte även tillbaka på alla andra fantastiska flygupplevelser och alla kompisar man fått under resan dit. Även alla misslyckanden i alla dess olika former; motorkrångel, skador, rädsla, för mycket vind, för lite vind, sned vind, stulen utrustning, och så vidare, får med ens en liten guldkant på sig. Fast de var och en för sig alla var tråkiga i stunden när de hände, så var det nu tydligt att de bara varit några vacklande steg på vägen mot något större, och ifall vägen dit hade varit enkel, hade det inte målet varit så otroligt mäktigt!

Text: David Wallén

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here