I år samlades de svenska skärmflyginstruktörerna i Solna. 41 av 59 av SSFFs licensierade instruktörer var på plats. Men efter mötet var de bara 58.

Mötet anordnas under sista helgen i november varje år som en pedagogisk fortbildning och ett öppet forum kring det som kan och bör förbättras inom elevutbildningen i SSFFs regi. Det är också ett ypperligt tillfälle till förbrödring (det har alltid enbart funnits manliga instruktörer) och pedagogikkursen på lördagen avslutades med en gemensam middag.

Text och bild: Lars M Falkenström

Årets möte avhandlade även en del nyheter. Nu kommer det att bli möjligt att teckna en endagars-försäkring för Prova på-aktiviteter vilket är ett steg framåt när det gäller rekryteringen av nya piloter.

Info-kommittén har kämpat hårt med att sprida vår sport på olika sätt. Via hemsidor, ambassadörer och videor för att locka blivande piloter väntar nu även eHypoxia. Den planeras att publiceras i form av en blogg som blir fortsättningen när Hypoxia slutar att tryckas på papper efter det här numret. Även en Facebook-grupp för samtliga klubbar kommer att startas.

Då just Facebook är ett viktigt forum i vår sport är det ofta där man ser trender och även många olyckor eller tillbud. En pilot visade upp sin felpackade nödskärm som med all sannolikhet inte hade fungerat i ett skarpt läge. Packning av nödskärm får göras av vem som helst men vanligtvis är det instruktörer som gör det på klubbarnas årliga ompackning. Vid en handuppräckning på mötet kunde det konstateras att många instruktörer träffat på nödskärmar som kanske inte hade fungerat. Till och med en ny nödskärm direkt från fabrik visade sig vara felpackad. USK vill därför att SSFF försöker ta lärdom av fallskärmshopparnas system som är betydligt noggrannare med licensierade packare. Därför hade USK bjudit in René Bacchus som både kontrollerar, lagar och packar fallskärmshopparnas nödskärmar. Det får enbart en licensierad kontrollant/rigger utföra och han är en av ett trettiotal riggers i Sverige. Som jämförelse tar de runt 800 kronor för att packa om och besiktiga en skärm.

Kortfattat kunde han konstatera att det finns en mängd olika nödskärmssystem hos skärmflygarna medan utvecklingen inom hoppningen lett fram till en mer enhetlig konstruktion. Det kan alltså lättare bli fel vid vår ompackning då det finns många olika nödskärmar och selar. Deras system med licensierade riggers ger också en större tillförlitlighet att piloter som lämnat bort sina nödskärmar för ompackning kan lita på att det blivit rätt gjort. SSFF kommer nu att titta på om vi kan utveckla vårt eget system för att öka säkerheten. En liten överraskande detalj var att fallskärmshopparna numera räknar med en materiallivslängd på 20 år för reserver och selar – jämfört med DHVs rekommendation på tio år.

Mötet avslutades med att Christer Eriksson tackade för sig. Han var med och drog igång skärmflygningen i Sverige i tidernas begynnelse. Bland annat införde han vinschningen som startmetod. Det var en påtagligt rörd instruktör som med ålderns rätt nu lämnar den sport som betytt så mycket för både honom, hans elever och skärmflygsverige. Han avtackades med en varm applåd.