Höstens ankomst är brutal. Efter närmare två oflygbara veckor sedan hemkomst från SM/NM i Spanien och ett flygtrim i topp har flygsuget mynnat ut i att jag impulsköpt inte mindre än två nya, eller rättare sagt begagnade, skärmar. Äntligen återkommer några flygbara dagar och lite sporadiska västkusthangsdagar att smita ut på, men de där höga fina termik- eller distansflygen från i somras och Spanien är nu ett minne blott. Sugen på att få till höjdflyg siktar jag in mig på att det då får bli dags att åka till något av de riktigt stora höga hangen som även kan bjuda på bonuslyft från sjötermik!

Text: Gillis Bengtsson

Måndag kväll. Imorgon är det dags. Börjar packa och dubbelchecka allt som behövs för vinterflyg. Prognoserna är toppen. Det ser ut bli nordostligt och siktet och magkänslan säger Arild och förhoppningsvis hang plus sjötermik på Kullabergshalvön. Flytvästen letas fram och packas efter inrådan av de lokala piloterna som flugit där innan. Hangar man sig upp och ansluter på Kullabergshalvöns höga NO-sida så stupar klipporna det rätt ner i havet. När jag messar ut till resesällskapet att jag rekommenderar flytväst till mina flygpolare i tilltänkta resesällskapet hoppar ett par av, men Erik och Magnus T är fortfarande på.

Elmia-hanget me Brunstorp i bakgrunden.

Tisdag. Äntligen tisdag! Jag vaknar kl 0530 och det är den 29e oktober och sju månader sedan jag fick till mitt första, och längsta, distansflyg här i Sverige. Har sovit sådär, vilket i och för sig är ett gott tecken då jag sällan sover särskilt bra natten innan bra flygdagar jag planerat och hoppas mycket på. Det första jag gör efter att ha vaknat är att ta fram mobilen och kolla vindmätarna. Skit! Vinden är jättesvag på Sjöfartsverkets app ViVa och Holfuyvindmätarna på Hovet och Skäret (närmast Arild) likaså. Jag checkar Windy.com och Sejladsudsigt-appen och prognoserna har över natten blivit en del svagare nu plötsligt neråt skånes nordvästkust. Jag kliver ur sängen och ser i alla fall rimfrost i gräset vilket ju är precis enligt plan.

Kallt ute, varmare i vattnet – sjötermikchans! Men synd att det verkar vara kanske för svag vind för kunna hanga. Ser på vindmätarna norr om Göteborg att våra klassiska nordliga flygställen Tjuvkil och Rörtången Nord precis nu på morgonkvisten verkar flygbara. Men det är ju fortfarande mörkt ute och klockan är bara kvart i sex och barn skall ha frukost och lämnas på dagis innan jag kan smita.

Vid sjutiden hörs vi om vad vi ska göra. Erik bor strax utanför stan och har redan hoppat på spårvagnen mot samlingen och vi verkar bli fyra personer nu då Sejad hade hört av sig kvällen innan och är sugen haka på också. Sejad är dock redan påväg själv ut mot Tjuvkil och Rörtången i egen bil och skall rapportera strax. Jag och min knappt tjugo kilo tunga jätteryggsäck ombord på en halvfull spårvagn och möts av undrande morgontrötta blickar. Under färden kollar jag frenetiskt prognoser och vindmätarna om vart annat för tjugonde eller så gången denna morgon. Inser att det kan fungera flyga på mäktiga Grännahanget vid Vättern på eftermiddagen om bara vinden vrider mot VNV innan solen hinner gå ner redan klocken kvart över fyra. Hovs Hallar är dock stort och högt och med lite sjötermik som bonus kanske det inte behövs så mycket grundvind. Vi kanske skall åka söderut ändå? Decisions, decisions… Jag ringer och rådgör med den gode Vättern-specialisten Mattias Rydefjärd och han räknar med att flyga från Kleven vid Grännahanget på tisdagen. Vad säger magskänslan? Jo, prognosen ser ändå bra ut vid Vättern och det lär, kanske, förhoppningsvis, eller jo det måste gå flyga där där, men tänk om vinden vrider upp för sent? Det har ju precis blivit vintertid och solen går ju ner redan kl 16.20..

Stava-Gyllene Uttern

Ett underbart flyg från Kleven

Publicerat av SkyStreet Onsdag 30 oktober 2019

Ryggsäcken och jag hoppar av spårvagnen strax efter åtta på morgonen och Magnus och Erik sitter i bilen precis i närheten. Magkänslan säger alltså att vi bör åka mot Vättern. Sejad rapporterar jättesvag vind vid Rörtången och vid Tjuvkil, dit han precis kommit är det också för svagt för hang så ingen idé åka dit. Jag försöker övertyga min flygvänner om magkänslan och det går att sälja in att vi skall åka till Vättern. En knapp timme senare svänger Sejad in på den pendelparkering vi förflyttat oss till utanför stan och hoppfulla rullar vi österut mot Vättern!

Gott flygtjöt direkt i bilen och när vi kommer in på dagens prognoser inflikar Sejad att han som ingenjör dock strikt baserar sina beslut på fakta och inte magkänsla. Jag kontrar med att jag i mitt yrke oftast måste gå på magkänsla och den lovar att våra kära flygvänner vid Vättern kommer få sjukt fina flyg innan solen går ner.

Vi hoppar ur bilen på parkeringen vid badstranden och det är stora vågor med vita gäss och verkligen svinkallt vid Vätterns sydstrand. Jag drar långkalsongerna över kängorna och på utsidan av de tighta jeansen till de andras förtjusning och vi traskar upp mot hanget. Min nyladddade, men sju år gamla, GoPro3+ dör efter bara två minuter i kylan och surt inser jag att det får bli mobilfilmning i luften för  idag ska det filmas och fotas.

Trots att det kändes alldeles för blåsigt nere vid parkeringen har alla med sig ryggsäckarna när vi traskar upp på stigen bakom hangkanten. Vi går rätt igenom den imponerande rotorn och där blåser det verkligen från alla håll. Vi går bakåt på fältet och först efter ungefär hundra meter bakom kanten känns det som rotorerna avtagit och vinden börjar ordna upp sig och blåsa rakt igen. Vi går tillbaka mot högsta delen av hanget och tittar ut mot Vättern och det känns som vinden inte är så märkvärdig längre och vattnet ser lugnare ut också samtidigt som en mås hangar förbi med bra höjd med utfällda vingar. När måsarna hangar med infällda vingar vet ju alla kusthangare att det är för blåsigt.

Jag ringer Mattias Rydefjärd igen och frågor om tips kring hang på Elmia och nästa samtal blir till Jönköpings flygledartorn för öppna flygsektorn vid Elmia. Mattias tipsade om att de lokala piloterna brukar starta och lägga ut skärmen rätt nära hangkanten och sen bara slita upp skärmen snabbt och bestämt genom rotorn och hoppas den rätar ut sig och sedan lyfter det typ direkt. Magnus och jag går dock tillbaka och lägger dock ut vingar och grejer hundra meter bakåt där rotorn avtagit för balansera lite. Här bak är det inga problem med vinden så jag börjar direkt balansera fram mot hangkanten och snart hälsar rotorerna mig välkommen till Elmia! Efter en del bökande och stökande på gräsfältet närmar jag tillslut mig hangkanten men jag har fått döda skärmen som ormade sig lite väl mycket så jag är nu helt enkelt framme vid hangkanten med utlagd skärm såsom Mattias sade de brukar starta och jag rycker upp skärmen som poppar upp och trycker mig framåt och får direkt efter härligt lyft!

Äntligen och helt oplanerat får jag nu plötsligt även flyga på Elmia som är ett ställe som jag länge velat flyga på. Elmia som jag kollat in flertal gånger när jag passerat genom åren, men som jag tyckt varit för litet för att resa heldag till bara för hanga på men nu fick vi flyga här liksom på köpet. Efter en timmes fint hangande med ljuvlig utsikt över Vättern och Jönköpings stad med 260 möh, alltså hela 170m över Vättern, som bäst så börjar vinden vrida mer mot nordväst och detta blir tecknet på att det är dags landa för åka E4an norrut och återgå till den ursprungliga planen att ta oss till Kleven.

Vinden är rätt så nordvästlig av flaggan att döma när vår bil sladdar in på Klevens skärmflygparkering runt klockan två. Det verkar bli ett så kallat massmöte idag. Alltså när det är typ mer än tre personer som smiter för flyga på en vardag. Förutom vi fyra göteborgare så är även Mattias, Håkan och Andreas påväg. Det är definitivt flygbart om än aning snett nordvästligt,  men vi hoppar ur bilen bums och börjar förbereda och packa upp. flygning

Värmepåsarna värmer fingarna skönt i vintervantarna och jag drar på långkalsongerna över jeansen igen och kliver i selen. Poddens stängning har ett par plastknoppar som är trixiga att stänga med vantar på, men jag lyckas till slut. Ett knep jag har när det är kallt ute är att aldrig ta av handskarna. Börjar jag flyga med kalla fingrar är det kört även om jag har värmepåsar.

Strax efter klockan halv tre är jag första pilot ut i luften medan Magnus balanserat på starten ett tag. Snart viker jag av norrut mot vinden. Utsikten är magnifik och det lyfter otroligt bra på berget precis nordväst om Kleven. Jag rapporterar på radion att det bär bra och att vinden på vattnet långt ut över Vättern ser ut att håller på vrida ner ännu mer mot VNV, så det här kommer bli en grym eftermiddag!

Jag har förberett en liten Out and return för att precis slå Mattias lokala distansrekord och har lagt in en vändpunkt norr om Kleven vid byn Stava och den andra nästan 20km söderut till Gyllene Uttern vid E4 strax söder om Gränna. Förhoppningen är att hinna flyga tillbaka till Kleven innan det blir mörkt vilket skulle innebära ett 40km distansflyg. Tävlingen Svenska Distansligan stänger dessutom den sista oktober, så jag SMSar iväg en aningens kortare OAR-deklaration att ”bara” flyga Kleven-Gyllene Uttern i hopp om få ihop några extra poäng och fdärmed knipa tredjeplatsen om flyget klaras av och godkänns.

När jag nått Stava vänder jag söderut och ser nu en drös skärmar i luften vid Kleven och när jag nästan är tillbaka möts jag av Håkan och Mattias som också vill norrut först och Mattias misstänker antagligen jag har planerat nagga hans rekorddistans norrut. Eftersom det alltid är roligast flyga med andra så hakar jag på mot Stava igen.

Vi pressar oss nu ännu längre norrut än där jag vände nyss och nu kommer första sjötermikblåsan som jag skruvar två-tre varv i men driftar rätt snabbt bakåt också så det blir att speeda en hel del för komma baka till hanget och har då inte tjänat så mycket höjd ändå och jag jagar ikapp Mattias och vi vänder tillslut i höjd med E4ans trafikplats Vida Vättern.

Solen är nu på väg ner mot horisonten och instrumentet, eller rättare sagt min smartphone med appen XCtrack, säger att jag har 35km kvar tillbaka till goal vid Kleven på min Out N Return, så nu blir det att speeda. Jag trycker andra pedalen i botten och glider söderut. Långt bort ser jag hur en skärm, troligtvis Magnus, svävar vrålhögt över Brahehus. På speed och med en aning nordvästlig medvind i ryggen kan jag gå söderut med kring 40km/h i snittfart vilket är riktigt bra. Luften bär extremt bra och sjötermiken bildar vackra cumulusmoln längs med Vätterns hela östra kant.

Brahehus passeras på 500möh och strax efter piper det såpass i varion att jag stannar upp och skruvar ett par varv upp till 616möh som blir min bästa höjd för dagen. Men nu är det bråttom så jag lämnar blåsan och fortsätter söderut och när jag når Gränna möter jag Magnus som är på väg hemåt.

Solen är nästan nere vid horisonten och jag går på ett rakt glid genom vändpunkten vid Gyllene Uttern och fortsätter en bit till söderut tills jag vänder på 330möh och strax får jag kontakt med hanglyftet igen över den lilla hangstarten som finns vid Gyllene Uttern. Nu med aning mer motvind speedar jag på hårdare hemåt. Högt över E4 i höjd med Gränna ser jag hur de andra svävar vrålhögt under magiska sjötermikmoln upplysta underifrån i orangerosa av den flyende solen som nu nått horisonten. Temperaturen har helt klart sjunkit och Magnus och Håkan passar på att maxa höjden och nu nästan uppe i molnbas på nästan 800 meter över Vättern!

Vinden på höjd blåser 28km/h från nordväst enligt instrument och jag är nu på väg hemåt i motvind, men jag liggger ändå kring 20km/h i snitt och jag jagar efter Erik och Magnus som har långt försprång i skymningen. Med min lilla task inlagt känns det rätt så tävlingslikt att jaga ikapp de andra. Sejad ropar upp på radion att det är blåsigt på starten på Kleven och ingen bra idé att topplanda, så han kör ner bilen till ett av fälten nedanför. När jag kommer ner till hangets höjd lyfter det otroligt bra i den friska vinden, så jag speedar ut över den mörka sjön och drar några branta 360 svängar och driftar då samtidigt lagom bakåt och strax står jag på backen med de andra.

Det är rätt mörkt här nere på marken jämfört med några hundra meter upp där solnedgångens ljusa horisont fortfarande lyser upp mycket. Håkan och Mattias hann inte tillbaka till Kleven i motvinden utan nöjde sig med slå nytt lokalt distans rekord och landade i Gränna. Själv är jag otroligt nöjd med att precis ha klarat min lilla Out N Return. Skärmar och grejer packas ner i skymningen och snart rullar vi otroligt nöjda hemåt västkusten.

Magkänslan gav full utdelning! Fler dagars grubblande kring prognoser hit och dit och sedan ändrades ändå planen helt samma morgon. En fantastisk flygdag blev det tillslut på Sveriges mäktigaste hang och alla piloter kom säkra och glada tillbaka på marken efter ett pampigt solnedgångsflyg med kurvande i sjötermik upp mot molnbas i slutet av oktober.

Grännahanget som jag nu äntligen också fått flyga kan jag verkligen intyga är värt ett långväga besök. Kleven med sitt café, parkeringar och fina grässtarter ligger ju egentligen väldigt perfekt typ mitt i sydsverige mellan Stockholm och Göteborg, men det är ju en heldagsutflykt som gäller för långväga gäster och nu på mörka halvåret vintertid är det ju en hel arbetsdag eller helgdag som får offras. För piloter som vill börja testa att lägga och flyga små tasks inför XC/tävlingsflygssäsongen  kan jag verkligen rekommendera att åka hit då man vanligtvis får bra höjd bara på rent hanglyft och att det går utmärkt att flyga med speed på de långa gliden.

SJÖTERMIK VID VÄTTERN

Text: Håkan Polanik

Vättern är djup och har enormt mycket vatten i förhållande till sin yta. Det gör att isen sällan lägger sig på vintrarna och så länge vinden blandar ytvattnet med djupare vatten sker avkylningen av vattnet mycket långsamt. 

Vättern verkar också vara lagom stor. Det råder forfarande inlandsklimat som gör att vattnet ger fin en temperaturkontrast mot omgivande luft över land. 

Sjötermiksäsongen kan alltså forsätta långt in i februari och är man morgonpigg fungerar det säkert ännu senare på vårvintern efter en kall natt. 

Det är vanligare med kall luft när det blåser från norr, så de hang som är vända NV-NO brukar också vara de bästa sjötermikhangen. 

Södra Vättern har en värmande vattenyta på 6-13 km tvärs över sjön innan det uppvärmda luftskiktet träffar stranden. När lufttemperaturen är 6-7 grader kallare än Vätterns ytvattentemperatur och vinden är 3-6 m/s kan man förvänta sig att få sjötermik som gör stor skillnad mot att bara flyga på hangvinden. Starkare vind kan blåsa sönder sjötermiken, så om vinden är lite åt det svaga hållet kan det bli fantastiskt fina sjötermikflyg. 

Topplanda INTE bakom starten på Kleven vid stark sjötermik. Landa istället på fälten nedanför, en bit sydväst om starten, strax norr om Getingaryds camping. Bäst är naturligtvis att landa på fälten vid Gränna där Visingsö gör att uppvärmningen sker på en kortare sträcka och sjötermiken blir svagare. Där har vi hittills inte stött på något stök även om sjötermiken varit på gränsen till brutal vid Kleven. 

Att starta på Kleven och satsa på Gränna som säker landningsplats är inte så vansinnigt som det kanske låter. Om det är bra fart i sjötermiken är det inga problem att ta sig 10-11 km söderut. Om sjötermiken och vinden är så svag att du inte klarar att hålla höjden och ta dig ända fram, så är turbulensen dessbätttre inte något stort problem. Då går det att landa på ett fält lite var som helst längs vägen. 

Välkommen att frysflyga vid Vättern!