Opålitligt sommarväder får oss ofta att fly söderut när det skall tävlas i skärmflyg. Men i år lyckades Skärmflygklubben Göteborg med Gillis Bengtsson i spetsen, pricka fullträff när Sverige Cup 2023 i Falköping gick av stapeln under Kristi Himmelfärdshelgen.
Många piloter samlades för att racea i lufthavet, allt från nybörjare till luttrade tävlingsveteraner. Gassande sol, kyliga nätter. Flagande näsa och svag vind. Nästan som att vara utomlands. (En av Stockholmarna som gjorde sitt premiärbesök på LIDL tyckte till och med det luktade utomlands!).
Man kan åka på Sverige Cup av många olika anledningar. Elitpiloten samlar WPRS-poäng för att klättra i rank. Söndagsflygaren får flygtid. För nybörjaren är det ett jättebra insteg till tävling. Gemensamt är att det är lärorikt och framförallt riktigt kul!
Komma förbered till tävlingen?
Själv hade jag en modest ambitionsnivå. Efter en mörk kall och regnig vinter med NOLL flygtid fick småbarnspappan äntligen krypa ut ur VAB-grottan. Jag upptäckte först på start platsen att min camelback läckte, att speeden hade lossnat och min eltejp till kisseslangen hade torkat ihop. Det gäller att komma förberedd, så att säga. När jag spanade ut över fältet på Falköpings flygplats, medan Meet Director Gillis hade briefing tänkte jag ”om jag bara får kurva lite så är jag nöjd”.
Prognosen för de två första tävlingsdagarna var en svag sydsydväst (nästan stilla) vind. Schlätta XC crew stod redo att dra upp oss med vinsch från Falköpings flygplats. Därefter en lagom ostlig vind för en avslutning med flyg från östra sidan av Ålleberg.
Tävling med spännande uppgifter
Dag 1 och 2 bjöd på två spännande uppgifter på vinschen, en nordlig 40 km rutt förbi lokala sevärdigheter som Hornborgarsjön och en 35 km triangel (ja, du läste rätt!) med avslutning på Ålleberg. Har det ens flugits trianglar på detta vis runt Ålleberg? (segelflyg borträknat). Lokala legenden Christer Lundh hade inget minne av det, och om inte Christer vet så har det inte hänt.
Båda uppgifterna var förvisso korta, men det var inte heller tal om någon glidtävling á la PWC, där hälften av piloterna spettar på längs optimala linjen tills de antingen går i backen eller i mål. Den andra hälften ligger på fullspeed tiotals meter över en bergsrygg med växande åskmoln i horisonten**.
Ledordet för vinschdagarna var tålamod. Vi bytte episka bergsformationer, fullblodsracing och pulserande åskmoln mot blåtermik över Biltema, stillsamma glid över lokala chipsbondens potatisodlingar och vi kämpade för att inte landa i kohagen och bli utbuade av råmande kor.
Dags för flyg dag 1, task #1
I samma stund som vi såg winddummy – Jesper lämna vinschfältet på bra höjd visste vi vad dag #1 hade att erbjuda. Genast utbröt ett febrilt aktivitet, likt en nytrampad myrstack. Startordningen på vinschen lottades och trots att flera piloter hade timmar av parawait framför sig, låg vingar blottade i solen kors och tvärs. TP-Sports grillmäster Tomas krängde korv som om vi var på ett raggarevent i Kungälv.
Det kissades för övrigt som om det vore ett raggarevent också. Alla ville vara REDO. Många fick chans att damma av vinschtekniken och särskilt gänget med mer avancerade vingar muttrade nervöst inför draget. Men det gick bra, utöver några enstaka omstart så kom alla upp och de flesta iväg. För de som inte kom iväg utanför startcylindern var det fria omstarter på vinschen.
För min del höll det på att sluta innan det ens börjat. Jag och två andra skärmar bildade mini-gaggle och försökte hitta en andrablåsa där det verkligen bara fanns sjunk. Vi drev åt fel håll, kom lågt och det var först på 175 m AGL som min vario började sucka och jämra sig, sådär som den gör när den VET att det finns en skrikblåsa i närheten men vägrar tala om var den är. (Hämnd för att jag låtit den ligga i en mörk påse hela vintern).
Men det tog inte slut. Och vi behövde inte landa i komockorna. Vi tog oss åter till molnbas. Vid det här laget hade jag varit i luften i nästan en timme och var fortfarande ”typ” i utkant av vinschfältet. Kändes surrealiskt. Men det spelar ingen roll att allt i Falköping är lite ”nerskruvat”. Distanserna, molnbasen, farten och gagglet. Flygkänslan är ialla fall stor. Bergochdalbanan man åker när man i ena stunden söker desperat och ber till högre makt om ”en sista” för att i andra stunden kryssa mellan moln med en kompis, helt hög på skycrack. Man kan inte annat än älska hemmaflygning i Sverige när den är såhär bra.
Tre och en halv timme senare landade jag tillsammans med bäste wingman Bergquist ett par kilometer från mål, helt proppfull på flygglädje och med en känsla av tillfreds. Flera piloter hade liknande historier att berätta på kvällen. Tre gick i mål (Mads Synnergard, Olle Hedbrant och Tor Jansson).
Dag 2 och task #2
Det blev ytterligare en vinschdag. Startordningen ordnades efter första dagens resultat och en triangeluppgift lades av taskkommittén. Efter gårdagens succé med teamflygning bildade vi även denna dag ett gaggel över vinschfältet och vi väntade in ett antal piloter innan det var dags att gå på glid. Med facit i hand var detta rätt drag för dagen startade långsamt, men det visste vi förstås inte då. Rutten tog oss till första turnpoint bortom Plantaberget, vidare över Varvsberget söder ut till en turnpoint runt Valstad och därefter tillbaks mot vinschfältet och målgång på Ålleberg. Läckert att se de som gick i mål komma in och topplanda på berget till applåder.
Triangelflyg på Ålleberg?
Otroligt kul uppgift. Triangelflyg hör inte till vanligheterna i området. Bevisligen går det alldeles utmärkt, och det var särskilt kul att det hände under tävling. Det var inte längesen en Visingsö-korsning var en våt dröm. Nu för tiden går det reguljärflyg från Ålleberg till Gränna under sommarmånaderna.
Vann tasken gjorde Lars Falkenström, följt av Erik Blomberg och Henrik Collin. Elin Friberg överraskade alla när hon kom glidandes över Ålleberg ett par minuter innan målcylindern skulle stänga kl 18:30. Detta efter att hennes tracker slutat uppdatera position och ja, det fanns väl viss misstanke om att hon utelandat då himlen var på väg att ta kväll. En fin topplandning på väststarten som badade i solnedgången. För min del blev det ett kortare flyg, ägnade istället dagen åt att köra retrieve och uppleva bygdens småvägar runt Plantaberget. Är rätt säker på att vi slog något slags rekord i antal personer och skärmsäckar i retrievebilen. Nästan lika kul att lyssna på glada piloters berättelser som att flyga. Nästan.
Sista tävlingsdag task #3
Tävlingens sista dag utspelade sig på östra sidan av Ålleberg. Flygbart redan innan lunch; Gillis var tokredo att äntligen flyga själv efter två intensiva dagar på marken som Meet Director & startledare. ”Jag tar första bästa blåsa, spettar på med full speed mot mål och vinner tasken!” säger han. Man måste älska positiviteten i denna man — smittar snabbare än covid och har fått hela flygsverige att börja flyga mer distans. Husblåsan framför start var pålitlig och blossade som en kedjerökare. Gaggle efter gaggle portionerades upp i himlen och gick på medvindsglid mot mål i Herrljunga. Via Floby. Fucking Floby.
Det största blåhålet på Schlätta där många piloter tvingats kasta in handduken och landat finns här i Floby. Kapitlet om metoder för att ta ner höjd i kurslitteraturen borde åtminstone nämna Floby i nån form, kan man tycka. Kanske låter jag bitter, men det är bara för att jag råkade välja en rutt över Floby istället för rutten strax söder om (som alla som gick i mål denna dag verkar ha gjort). Gills följde för övrigt sin plan (säkerligen till ett lågmält reggaedunk), tätt följt av Erik Blomberg och Magnus Bergquist. Många piloter i mål denna dag och det var big excite på Telegram-chatten.
Alla resultat från tävlingen finns på civlcomps.org.
Jansson (3:e plats). Foto: Lars Falkenström.
Summeringa av tre underbara dagar
Tävlingsorganisation: 10 poäng
Vinschteamet: 10 poäng
Retrieve: 10 poäng
Molnbas: 10 poäng
Flyg: 10 poäng
Flyg tre av tre möjliga dagar! Stort tack till alla som hjälpt till att anordna tävlingen och piloter som bidrog till gött häng.
Text och film: Magnus Olsson
Bild: Gillis Bengtsson, Lars Falkenströn, Magnus Olsson
** Grov förenkling av PWC. Jag har all respekt för piloterna som flyger på denna nivå!
