Vid varje grundkurs tjatar jag om det personliga skyddet – hjälm, kängor och handskar. Varför har jag då en stukat fot?

Jag har bakåt i tiden alltid kört med kängor. Det sa min instruktör – det ska du bara ha – och naturligtvis är det så. Jag har ett par supersköna Meindl som funkat både till vandring och flygning. Fast helst ska man ju ha ett par riktiga flygkängor utan snörhakar då linorna lätt kan fastna i dem. Men man får inte glömma att jag är smålänning.

Text och foto: Mattias Rydefjärd

Kängorna har definitivt räddat mina fötter ett par gånger vid hårda landningar i dålig terräng.

Men så av någon anledning började jag strunta i att använda dem. Kanske var det för att andra inte heller gjorde det och att de var för varma på sommaren och inte lika smidiga. Hur korkat som helst! För min kollega Martin Will råkade ut för fotskada vid flygning i gympaskor eller kanske ska man snarare kalla det för en swoop än flygning mot berget. Han flyger numera alltid med flygkängor.

Efter familjesemestern på bästkusten var flygsuget påtagligt. Jag hade fått ett afterworkflyg på Brunstorp redan första arbetsdagen. Men det var ett gnetflyg och suget efter lite termik över Huskvarna lockade. Flygvänner som fortfarande hade semester hade skrivit i vår facebooklista Här flyger vi att de funderade på Brunstorp vid lunch. Hmm, perfekt tänker jag och planerar in ett lunchflyg.

Jag ställer min bil vid lilla landningen och får skjuts av Peter Fredriksson som också är där. Peter startar först och jag strax efter. Vi söker av hanget men det är bara småpuffar och inget att kurva runt i men är ändå ett trevligt flyg.

Tiden går fort och jag behöver åka tillbaka till jobbet. Dum och lat som jag är väljer jag att landa i kanten på den sådda åkern med råg så är jag kommer nära bilen. När jag flyger in över landningen hamnar jag i ett nedsvep på 3-4 meters höjd och nu går det fort ner mot marken. Förutom att man sabbar rågen ser man inte exakt hur marken ser ut där man sätter ner fötterna. Ajjjjjjj!!!, All tyngd hamnar på vänsterfoten som viker sig över en sten eller en sorkhög. Stukningen är ett faktum. Jag känner direkt att vristen är skadad, så jag rafsar snabbt ihop skärmen och haltar till kanten på fältet. Där tar jag fram min fina julklapp från förbundet och lindar den ömma foten.

Nu kommer nästa smärtsamma insikt. Att jag är en idiot som struntat i kängorna eftersom det kan äventyra kommande veckas laxfiske i Norge. Hur ska jag nu kunna vada ut i älven på hala stenar med en stukad fot?!

På kvällen blir värken värre och jag ringer 1177. När sjuksköterskan får reda på vad som hänt tycker hon absolut att någon bör titta på det.

 -Du, säger hon, jag är faktiskt gift med en före detta skärmflygare och det där behöver du få röntgat.

Så jag åker in till akuten och får tillbringa sex timmar där för att få veta att inget är brutet. Det sista läkaren säger till mig är att det nog är bra att flyga med något på fötterna som ger lite stöd…

Nu har jag bestämt att inte slarva mer med kängorna, det kostar för mycket flygtid.

Kängor är absolut det bästa alternativet när man flyger, men tycker man det är för varmt på sommaren är vristskydd ett alternativ. Så det blev min senaste skärmflyginvestering för runt tusenlappen. Flyg högt och landa säkert!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here