Lördag 30 januari samlades cirka 50 piloter från hela landet vid starterna Kleven och Brahehus. Sistnämnda har nyligen fått sig ett ordentligt ansiktslyft och det var något som uppskattades enormt av ditresande flygentusiaster. Här hör vi från några av dem.
Brahehus är en stupstart vid Vätterns strand som har använts sedan åttiotalet. Tidigare var man tvungen att starta precis framför själva borgen, på en klurig klippavsats. Numera finns tre andra startmöjligheter precis intill.
Under 2020 inleddes nämligen förhandlingar med markägaren, som tillät representanter från Svenska Skärmflygförbundet att ordna till området. Arbetet drog igång i februari och pågick sedan under större delen av det gångna året.
Projektet sponsrades med hjälp av crowdfunding samt bidrag från SSFF, Smålands Skärmflygklubb och SFG. Läs mer om insatsen här.
Erik Ohlson
Erik Ohlson, 33, lärde sig att skärmflyga på Nya Zeeland för cirka åtta år sedan och därefter har han varit nästintill besatt av sporten. Bakom sig har han exempelvis några långturer på cykel, då han även haft med sig skärmen vid ett tillfälle.
Erik är uppvuxen i Stockholm, men bor numera i Malmö, dit han flyttade för några år sedan för att kunna skärmflyga med bättre förutsättningar.
— Vill man inte cykla till Asien eller något annat tokigt, så är en sådan här flytt ett bra alternativ. Vardagen blir lite upp-och-nedvänd, men man behåller ändå lite rötter, säger han.
Erik och tre vänner – varav två födelsedagsbarn – bestämde sig väldigt spontant för att vara med på flygfesten och testa trakten kring Vättern för första gången.
— Vi är ett ganska aktivt gäng här nere i Malmö, som flyger mycket även under vintersäsongen. Vi såg att prognosen såg fin ut och folk började prata på Facebook om att det såg bra ut uppe vid Vättern. Då var klockan ungefär fem på fredag eftermiddag och vid sextiden så var vi iväg. Man måste vara på hugget, säger han och skrattar.
På kvällen kom de fram till Jönköping och tog in på hotell, där de sedan laddade upp med bubbelbad och bastu inför den stora flygfesten. Dagen i fråga startade de vid Brahehus runt halv elva på förmiddagen och flög cirka en och en halv timma.
Eriks vänner landade nedanför Brahehus, men Erik själv valde att flyga in till Gränna och gå ner vid kyrkogården. Väl där blev det en polkagris och en värmande kopp kaffe. Därefter ytterligare ett flyg från Brahehus – och lagom till det så tittade solen fram.
— Det var en helt fantastisk dag, som verkligen gav mersmak. Jag ser fram emot att komma tillbaka på sommaren och kombinera flyget med ett dopp efteråt. Det var också skitroligt med alla folk. Mina kompisar fick sig en fin födelsedagspresent, helt klart, säger Erik med eftertryck och passar också på att tacka de eldsjälar som har röjt och fixat iordning starten vid Brahehus.
Björn Kvist
En utav dessa är Björn Kvist, 55, hemmahörande i Stockholm och Fenix Skärmflygklubb. Björn har flugit i fem år och är därmed ganska ny inom sporten, men det tar han igen genom att flyga mycket och ofta – bland annat tillsammans med sin dotter.
Han berättar att han var nere vid Brahehus under två helger förra året och rensade bort sly, jämnade till marken och sådde gräs:
— Vi var ett gäng från Stockholm, Göteborg och Småland som hjälpte till, men de stora hjältarna är de lokala piloterna. Håkan Polanik och Patrik Gårdmo har varit jättedrivande i det här. Även Mattias Rydefjärd, Martin Will och många fler. De har varit där betydligt fler gånger än vad jag har.
Tillsammans med Gillis Bengtsson drog Björn igång en diskussion på Facebook om att det vore kul att samlas vid Vättern och flyga tillsammans lördagen i fråga. Vädret och övriga förhållanden såg ut att bli bra, så Björn och Gillis slog vad om vem som kunde få med sig mest folk. Skulle det bli fler stockholmare än göteborgare så skulle Gillis bjuda Björn på glass, och om istället fler göteborgare skulle dyka upp så lovade Björn att bjuda Gillis på lunch.
Hur gick det då?
— Jag förväntar mig en glass av Gillis nästa gång vi ses, om vi säger så … Jag räknade till 25 stockholmare. Alla flög inte, men det var inte det som var vadet heller.
Under flygfesten utgick Björn ifrån Kleven och var i luften i ungefär en halvtimme innan han gick ner för att landa. Vid det laget var Björn så kall att han inte kände sina fötter – även fast han hade varma vinterstövlar på sig.
Trots detta så vittnar även Björn om att det var en underbar dag.
— Det är så vackert där, med de vida skogarna, sjön, alla färger och Visingsö. Dessutom är hanget så stort och fullt med landningsmöjligheter över alla fälten. Man skulle kunna vara 1 000 piloter där samtidigt och fortfarande kunna flyga, säger han.
Utöver själva flygandet så menar Björn att det också var en social sak att vara med på.
— Det är jätteroligt att så många människor lyssnar till tipsen om var det är flygbart och att det blev så stor uppslutning med kompisar från alla håll och kanter. Att vi blev 50 personer på en sådan här grej visar på att det har hänt mycket med sporten under fjolåret.
Missa inte Björns härliga film från flygkalaset!
Eva Mac Lachlan
Med bara fem minuter från hemmet till starten vid Brunstorp, blir det flyg så ofta det bara går för Eva Mac Lachlan, 58. Sedan hon började med sporten 2014 har hon även varit ute en hel del i Europa och flugit, men man märker att hon ändå håller sin hemtrakt extra kär.
— Det är en fantastisk naturupplevelse att flyga här! Man blir alldeles hänförd av vyerna. När Visingsö sticker upp lite välvd ur vattnet och täckt med snö, som senast, det är inte ofta man ser det. Det är jättevackert och man blir glad och får ett otroligt lyckorus efteråt, förklarar Eva.
Under flygfesten fick Eva fin höjd på grund av Vättern, som är lite varmare än omgivande luft, och kunde då ligga och kurva tillsammans med fåglarna.
— Min sambo och jag såg havsörnar, vilket var väldigt roligt. En satt på ett staket och två var uppe och flög med oss. Vi var uppe i luften i cirka 45 minuter, tills fingrarna inte kändes längre och gick då ner för landning på fälten nedanför ruinen, säger hon.
Eva påpekar att starten vid Brahehus är klart förbättrad. Nu är det röjt så att det dels går att starta på det nedersta partiet norrut om borgen, där en sluttning har blivit tilljämnad, dels vid den vanliga stupstarten framför själva borgen.
— Förr fanns det inget spelrum alls. Man fick vara beredd på att springa upp på etagen av sten intill kanten och låta vinden ta tag i skärmen. Nu finns utrymme att lägga skärmen ner och det har blivit jättebra. Man får däremot vara noga och titta på sina linor när man drar upp så att inte små kvistar eller liknande ställer till det, säger hon.
Till arbetet med starten vid Brahehus skänkte Eva det arvode som hon fick för sin artikel ”Skärmflyg vid Vättern”, vilken publicerades i tidningen Runt Vättern i fjol.
Therese Svensk
Therese Svensk, 37, började skärmflyga 2019 och har sedan dess spenderat all sin lediga tid med att gå kurser. I somras tog hon sin P1:a och kunde börja flyga helt själv. Hon är även ambassadör för Svenska Skärmflygförbundet och nyligen invald i deras informationskommitté.
Till flygfesten vid Vättern reste Therese tillsammans med sin sambo och hans kompis. De båda killarna kom upp i luften ungefär en halvtimme före Therese, men sedan fick hon en jättefin start med 4,7 i vindmätaren och flög i ungefär en och en halv timma – fastän termometern hade vandrat en bra bit under nollan.
— Det gick bra ändå. Jag var iklädd en mängd olika lager av kläder, hade värmepåsar och snurrade på armarna för att få ut värme i handskarna, säger Therese.
Med flyget slog hon sitt tidigare rekord på en och tjugo och verkar mycket nöjd med dagen i helhet.
— Jag är ju jättegrön jämfört med många andra, men jag flög lika högt som de övriga, även om jag hade en A-skärm. Vi träffade en himla massa folk från alla håll – såväl skåningar som stockholmare och göteborgare. Det var en riktigt härlig dag!
För Therese var det första gången som hon flög från Brahehus och fick känna på sjötermik.
— Den nya starten är fantastisk! Min skärm ville bara flyga och flyga, men tyvärr sa mina fingrar stopp till slut. Jag kommer garanterat att komma tillbaka, säger hon.
Hon nämner dock att man kan behöva tänka på att själva Brahehus kan skapa oroligheter med vinden, ifall den ligger snett på.
— Det var en liten incident med en kille som fastnade med sin skärm i en lampa precis intill ruinen. Den kan vara bra att undvika. I övrigt skulle jag vilja poängtera att det inte är ett hinder att flyga från Brahehus med A-skärm. Om man däremot är helt grön, då kan det vara bra att ha med sig någon och vara säker på sin startteknik.
