Förra årets flygäventyr i fjällmiljö från Nikkaloukta till Abiskoo gav mersmak. Den gången bodde vi i stugorna längs Kungsleden och nu längtade jag efter en ”riktig” Vol Biv, dvs att ta med tält, mat och all annan utrustning.

Dagen innan min planerade start i slutet av juli ser väderprognosen minst dålig ut i Åretrakten och jag köper en enkelbiljett dit.

I Åre fuskar jag och tar liften upp till Hummeln och börjar förbereda mig. Oups, hur ska all få packning plats i selen? Tält, liggunderlag, sovsäck, regnkläder, mat för fem dagar, powerbank, solpanel…

Text och bild: Johan Nordenfelt

Att provpacka selen innan hade nog inte varit så dumt… Till slut löser jag det med ett par packsäckar som får hänga i karbinerna. Klart för start! Då kommer första regndropparna, som övergår till hällregn. Tack och lov hittar jag ett regnskydd vid Hummelstugan där jag också äter middag. Senare på kvällen vandrar jag uppåt Åreskutan för att hitta en tältplats.

Dag 2

Börjar med lätt regn och nordvästlig vind. Jag går upp till den fina grässtarten i Tväråvalvet. På eftermiddag har vinden avtagit tillräckligt för att starta och jag får 45 minuters underbar hangflygning! Landningen högt uppe i valvet mellan Åre- och Västerskutan blir tung med 21 kg i packningen. Här finns gott om fina tältplatser!

Dag 3

Dagen efter vaknar jag i molnen. Ostvinden som jag räknade med visar sig vara sydlig. Jag ringer Lars på Skysport som talar om att det flygs på 1000 meter-starten, så det är bara att traska dit.

När jag väl kommer i luften hittar jag knappt någon termik och landar på Draklanda. Efter trevliga möten med piloter från olika håll börjar jag vandringen upp igen och slår upp tältet några hundra meter ovanför Olympiaplatån.

Dag 4

Jag känner mig inte helt i form när jag vaknar men går upp till 1000 meters-starten i all fall. När jag packar upp skärmen ser jag att nödisen halkat ut och pysslar en stund med att sätta tillbaka den. Samtidigt observerar jag de andra piloterna i luften och väntar tills det ser ut att funka. I luften hittar jag lite termik och en svag inversion på 1600 meter. Jag bryter igenom flera gånger och driftar över toppen utan tillräcklig höjd för att kunna lämna Åreskutan och sticka iväg norrut. Efter någon timme tröttnar jag och tänker, bära eller brista och låter mig drifta vidare bort mot Västerskutan. Här hittar jag en svag blåsa och kurvar några varv innan jag siktar på ett moln längre bort. Men det är dålig timing för molnet är nästan upplöst när jag kommer fram.

Ingen återvändo nu, bara att fortsätta. Börjar leta landningar och hittar ut en fin gräsyta nära en stuga och börjar inflygningen när vingen rycker till och varion kvittrar härliga ljud till mig. Nollar några varv, sedan stiger det sakta med någon meter per varv. Tålamod, stanna i stigande luft, säger jag till mig själv. Stiget blir starkare och starkare och jag ser molnet ovanför mig som suger stadigt. Snart är jag uppe på 2000 meter! Vilken ljuvlig känsla. Nu siktar jag på Hästfjället för att sedan fortsätta mot Skäckerfjällen. Jag kommer fram i höjd med toppen men hittar inget mer stig så jag tvingas landa på högplatån. Det tar bara några sekunder för alla knott i Jämtland att fatta att middagen är serverad!

Nu har högtrycket slagit till och att bära skärm och packning 50-60 höjdmeter till toppen i den 30-gradiga värmen är plågsamt tungt.

Jag funderar en stund på möjligheten att starta igen eftersom vinden vridit till väst, men inser att det bara skulle innebära ett kort flyg till platån nedanför. Istället slår jag upp tältet på toppen med en vidunderlig utsikt, massor av knott och trist nog, inget rinnande vatten. Jag tvingar mig att gå ner igen och fylla på med halvsörjigt vatten från en snöfläck. På kvällen orkar jag inte ens göra middag utan nöjer mig med te och en energibar, sen sover jag som en klubbad säl.

Dag 5

Vaknar tidigt av hettan i tältet och känner mig ordentligt sliten. Att hämta mer vatten vid snöfläcken lockar inte, så jag packar och börjar vandra mot närmsta väg. Jag kommer till en flack kulle där det kanske går att göra ett nerflyg till en myr och spara någon timmes vandring. Problemet är att det är flackt och väldigt dåligt med reservlandningar i den höga granskogen. Den 30 gradiga värmen, vattenbristen och alla hungriga knott avgör saken.

Jag landar lycklig på myren nedanför och festar på hjortron och rinnande vatten!

Nu har jag bara någon timmes vandring kvar till vägen där jag snart får lift med ett norskt par som kör mig hela vägen till Åre där jag köper biljett till tåget hem till Stockholm som avgår två timmar senare. På tåget reflekterar jag över mitt äventyr. Det är en härlig känsla att ha friheten att flyga dit vinden tar mig, utan att behöva tänka på hur jag ska komma tillbaka. Jag börjar redan planera för nästa sommar, helst vill jag flyga i fjällen runt Kebnekaise. Hör av dig om du också känner dig sugen på äventyr!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here