I Sverige finns cirka 1 500 licensierade skärmflygare. Utav dessa tävlar endast ett fåtal i Paramotor/Endurance, där man flyger med hjälp av en motor och propeller och försöker pricka så många koordinater som möjligt under tävlingens fyra tävlingsdagar.
– Jag känner mig ensam, säger Olof Karlsson, entusiast inom sporten.

Olof Karlsson har skärmflugit i tolv år och blev svensk mästare i Paramotor när vårt första riksmästerskap i grenen gick av stapeln i Falköping 2014. Han berättar att det var ett öppet mästerskap – Cirrus SFK arrangerade tävlingen och anlitade Paap Kôlar som tävlingsledare och inspiratör/tränare. – Ett initiativ vi tog för att försöka förnya och inspirera till utveckling inom sporten, säger Hans Dagberg. Paap Kôlar är en estländare med stor passion för just Paramotor – i vilket han tävlade mot bland annat finnar, estländare, litauer och en handfull svenska piloter.

Och förutom att vara ett nytt inslag i flygskärmsvärlden, så fick deltagarna även testa på ett färskt format – Endurance.

– Endurance innebär att man tävlar i uthållighet. Under fem tävlingsdagar får man flyga under fyra av dem, och det är tillåtet med sex timmar i luften samt två landningar varje dygn, förklarar Olof Karlsson.

Teamet står på en turnpoint i Estland och ska ska plocka ihop ekipaget.

En närmare titt

Mer konkret går Endurance ut på att man försöker pricka in ett hundratal koordinater uppe i luften och varje träff ger ett visst antal poäng, beroende på svårighetsgrad.

– Om man lyckas starta eller landa på en koordinat får man extra poäng. Det är riktigt kul, för då är det upp till mig själv och min egen skicklighet, om jag kan tolka väder och vind tillräckligt bra för att kunna komma ned och sedan upp igen, säger Olof Karlsson.

Han lägger till:

– Sedan kan det också finnas Snake. Då har de ritat en röd linje som kurvar sig fram på kartan och följer man den så träffar man några koordinater, men man vet inte var. Det är alltid en chansning eftersom risken att missa dem är stor.

Björn Viltarv kollar sista detaljerna så vi är synkade.

Fler varianter

Olof Karlsson låter taggad när han berättar om tävlingsformatet som Paap Kôlar har uppfunnit.

– Efter riksmästerskapet fick jag blodad tand på riktigt, säger han och jämför med hur man vanligtvis tävlar i paramotor i Sverige:
Här – och i många andra delar av världen – har vi precisionsflygning, navigering och pylonslalom, vilka kan vara ganska svåra och inte riktigt passar för alla.

En del testar också sina färdigheter i ekonomiflygning. Då vägs hela ekipaget innan start och efter målgång och den som har gjort av med minst bränsle vinner. Även det är en tävlingsgren som endast de bästa excellerar i.

Delar av Team Kangook Olof och Benedikt Bös poserar, Benedikt 1:a och Olof 4:e

Utesluter ingen

Endurance, i sin tur, går ut på att den som vill ska kunna vara med och tävla, vare sig personen är nybörjare eller van.

– Endurance tycker jag är klockrent. Det passar alla piloter, eftersom man kan välja själv när man flyger och hur man får ihop sina punkter efter sin förmåga. Dessutom ligger koordinaterna ofta strategiskt belägna vid sevärdheter, såsom en fyr eller en vacker kyrka, meddelar Olof Karlsson.

Förhoppningar fanns om att få till ett återkommande tävlingsevent i Endurance på hemmaplan, men intresset hos de svenska deltagarna visade sig vara svalt.

– Efteråt dog det ut lite. Inte för att det är för svårt, utan snarare för att det är få som vill ut och tävla och mäta sig med andra. Det är mer en sport där man tar ut sin lilla flygande moped och tar sig en tur med den när det är vackert väder, säger Olof Karlsson.

Han har istället varit över i Estland och England och tävlat. Där har det blivit två VM respektive ett British Open, med placeringar i samtliga. Han delger att han gärna skulle vara med och arrangera ett nytt riksmästerskap i Sverige, men påpekar att bristen på piloter som vill tävla gör det till en osannolik tillställning.

Den väldiga dragningskraften

Till vardags är Olof Karlsson uppe bland molnen så ofta han bara hinner, men något särskilt aktivitetsschema följer han inte.

– Paramotor är så vansinnigt roligt att jag flyger rätt ofta, men jag har aldrig sett det som träning egentligen. Mitt motto är att ha kul.

På frågan vad det är som gör paramotor så bra, kommer svaret blixtsnabbt från vår svenske mästare.

– Enkelheten! Det går lätt att ta sig upp. Efter jobbet kan jag vara i luften på tjugo minuter. Jag behöver inte åka till ett berg och vänta på att det ska blåsa åt rätt håll. Det krävs heller ingen vinsch eller hjälp av andra. Min utrustning står alltid upptankad i garaget, så att jag kan ge mig iväg.


FAKTARUTA

Namn: Olof Karlsson

Ålder: 41

Ort: Vrigstad

Familj: Fru och två barn

Yrke: Snickare

Olof Karlsson liknar flygandet med ett gift och säger att han läser väderprognoser hela tiden. Faktiskt så prioriteras livet efter vad de säger.

– När jag kommer hem en sommarkväll och det är lugnt och fint ute, då vet familjen vad jag ska göra, säger han med både humor och allvar i rösten.

Uppe i luften försvinner nämligen bekymmer och det som är jobbigt. Istället läggs fokus på uppgiften, att ta till sig och fånga alla intryck som passerar förbi. Det är också viktigt att hålla sig skärpt och att vara i nuet för att undvika missar och felbedömningar, som att flyga för högt – eller lågt – till exempel.

Björn checkar Paramotorn. Inget lämnas åt slumpen.

Framtidsplaner

Inom kort siktar Olof Karlsson eventuellt på att få till en flygträff samt anordna lite flygrelaterade lekar och engagera ett större antal inom sporten, då paramotor och skärmflyg i stort fortfarande är en relativt liten idrottsform i Sverige.

Normalt klockar Olof Karlsson ungefär 60 till 70 flygtimmar om året och 2020 lär inte bli sämre eftersom han tar varje chans att fylla sin upplevelsebank med vyer från ovan. Därför önskar vår huvudperson givetvis att det blir ett VM i Estland i år. Annars har han planer på att åka till England för att delta i ännu ett British Open. Där tävlar man dock inte i Endurance – ännu.

När det gäller att ställa upp i VM utomlands tror Olof Karlsson att den mängd tid som behöver avsättas för att vara med är något som avskräcker många människor.

– Det krävs att man kommer några dagar innan för att flyga in sig och kolla upp allt. Det blir cirka åtta dagar som man offrar och det kan inte vem som helst ställa upp på, men jag hoppas att fler ska få upp ögonen för Endurance efter den här artikeln och kanske vilja göra mig sällskap framöver, avslutar Olof Karlsson.

Vad vill du att vi skall skriva om på hypoxia.se? Skicka ett mail till redaktionen!

Kontakta redaktionen